Ja, nog är det med vemod vi tar farväl av sommaren. Ändå finns det så mycket
nytt att välkomna ett tag framöver.
Till exempel de första mogna fikonen! De borde ha fått sitta
kvar ett tag till, men vi var för sugna:) Fastare och inte lika
söta i smaken, men ljuvliga ändå...
Och de första björnbären, som börjar mogna fram.
Det är sådant som gör mig glad, trots att hösten lurar
runt hörnet.
Det här, däremot, gör mig INTE alls glad. Det ger mig
blodsmak i munnen!! Fy bubblan vad äckligt! Otäcka
varelser som äter upp mina fina rädisor som skulle ge så
goda skidor att mumsa på nu i höst! Gah!!!
Efter att ha dragit upp och slängt alla fina rädisplantor, fick jag
trösta mig med en härlig kvällstur i köksträdgården.
Det mesta är trots allt inte angripet av hemska inkräktare!
Kan också glädjande konstatera att den där blandpåsen med sättlök
var riktigt lyckad! Så snyggt att i samma rad dra upp olika färg på
lökarna.
Ödmjukt konstaterar jag att en odlares vedermödor innebär såväl
medgång som motgång. Medgångarna är dock alltid fler än
motgångarna och det, tillsammans med välutvecklade förträngnings-
mekanismer, gör att odlaren fortsätter att streta på.
År ut och år in:)