... är den fördömda blåsten som slitit mina fina bönor i trasor. Tack och lov hann jag inte plantera allt, men mycket måste sås på nytt. Grrrrr....
Mängder av våra rosor för en tynande tillvaro. Liten rosenbladsstekel heter marodören som gör att bladen rullar ihop sig och får hela plantan att se förskräcklig ut. Jag har letat som bara den på nätet efter någon biologisk bekämpning. Det finns ju nematoder och annat bra. Men nix, inte! Det enda råd som finns är att plocka alla ihoprullade blad... eller försöka med ett pyrethrumpreparat. Jag kan inte komma överens med mig själv om jag ska spruta eller helt sonika gräva upp de rosor som tagit mest stryk och låta de motståndskraftiga vara kvar... Jag funderar också på att spruta med nässelvatten, för jag tror att det skulle kunna göra rosorna mer motståndskraftiga. Risken är väl att det är för sent... Grrr....
Några amerikanska blåbär lär det inte bli i år, för de två bortersta buskarna har inga blommor! Det är ju två olika sorter som ska pollinera varandra. Jag har ingen aning om varför, men haren har varit omsorgsfull med beskärningen av alla fyra buskarna... undrar om det kan vara orsaken? Fast varför blommar då den ena sorten? Trist är det i alla fall för vi brukar få mängder av bär...
Jag får väl drömma om fjolårets ljuvliga blåbär istället... ;) Det sägs att det finns en mening med allt, men stormvindar, avgnagda buskar och rosenbladssteklar har jag svårt att inse meningen med...
Hoppas ni alla får njuta av en härlig trädgårdshelg!
Lev väl,
