Monsieur C gör entré

Madame C startade den här bloggen, men trädgårdsintresset delar hon i allra högsta grad med Monsieur C. Att han hittills inte varit synlig här, äger dock sin naturliga förklaring. Han har varit strängt upptagen med att förvandla en gammal garderob till badrum och samtidigt, med vänster lilltå, tapetsera om rummet till yngsta dottern C. Då detta inte är tänkt att vara en inredningsblogg har några rapporter om Monsieur C:s framfart i garderoben inte varit aktuella. För att kringgå denna regel för familjens blogg, som Madame C själv instiftat, kan det dock hända att hon inom kort råkar fotografera en vacker växt i nya badrummet eller på lilla dotterns rum. Bara så där, av en händelse. En ren slump.

Att nu äntligen presentera Monsieur C är dock helt nödvändigt. Hur mycket Madame C, så feminist hon är, än hatar att erkänna det, hade det utan Monsieur C inte funnits mycket till Cesars trädgård att blogga om. Följ med på en rundvandring och se vad denne oumbärlige man redan skapat i trädgården.

Vad vore den förnämliga, och av Madame C så noga utvalda, klängrosen 'Rosa helenae' utan denna stilrena och rejäla rosenbåge, så genomtänkt målad faluröd för att passa in den omgivande landskapsbilden?

Hur skulle sonen C klarat sig utan ett väl tilltaget fotbollsplank, vars...

... baksida så praktiskt blev en vacker rosenpergola i örtagården?

Hur skulle Madame C ha kunnat odla fram så magnifik och tidig sallat, så ovanliga och vackra tomater, utan en anläggning så genomtänkt som denna, med inbyggda drivbänkar i själva växthussockeln?

Var skulle familjen ha intagit sina måltider under sommarmånaderna, om inte här på detta gigantiska trädäck som går runt huset och i olika nivåplan flyter ut i trädgården och utgör den oumbärliga länken mellan hus och trädgård?

Eller vad sägs om detta konstverk framtrollat ur gamla krakastörar, trädgrenar från skogsröjning och ståltråd?

Arbetsfördelningen mellan makarna är enkel och strikt. Madame C säger och Monsieur C gör. Riktigt så enkelt är det dock inte, utan i verkligheten förhåller det sig trots allt så att Madame C ägnar mycket tid åt att sköta och underhålla det som Monsieur C gör. Skälet till detta är att Madame C är en riktig liten idéspruta och Monsieur C har sällan en chans att avsluta det han påbörjat, än mindre sköta om, förrän nya idéer kläckts av Madame C. Att denna ordning aldrig ruckas beror till största del på att Monsieur C är en drömmare och tidsoptimist av stora format. Dessutom avskyr han att göra Madame C besviken. Eller, ja, han avskyr i alla fall hennes franska nerver som gärna ger sig till känna i samband med oväntade besvikelser och motgångar. Ett annat skäl till att detta strävsamma par fortsätter år ut och år in att projektera och genomföra i samma spår, hänger ihop med Madame C:s stora beundran för Monsieur C:s händighet. Mycket kärvänligt kallar hon honom inte sällan för "sin Obelix" och syftar då på hans vänliga sinnelag, smittande optimism och inte minst hans läckra, attraktiva styrka. Hon njuter i fulla drag av att beundra hans mod då han hänger och klänger på tak och fasader, eller styrka då han med bar överkropp slår ner stängselstolpar, svingandes en slägga så tung att Madame C endast efter mycket stor möda lyckats baxa ombord den och kört fram den på skottkärra åt honom. Då Monsieur C också har ett stort intellekt och en estetisk ådra är egentligen smeknamnet Obelix inte fullt ut rättvisande. Madame C är väl medveten om detta missförhållande, men har ännu inte funnit ett mer passande epitet eller smeknamn på sin livskamrat.

Det finns en möjlighet att Monsieur C:s närvaro på bloggen kommer att begränsas till bilder på hans mästerverk och vackra fotografier han tagit av trädgården, men det gör inte så mycket. Madame C är fullkomligt nöjd med att få styra och ställa över sin blogg, helt utan inblandning av andra familjemedlemmar.