Den 5 januari sådde jag persilja, mangold, sallat och chili. Nu, en månad senare, är askarna med sallat så välväxta att det redan går att skörda några små blad att ha på mackan. Det är inte mycket ännu men lyckan och den härliga känslan av hemodlat infinner sig likväl!
Några sallatsplantor har jag pillat upp ur askarna och planterat i egna krukor för att se om det går att få fram hela sallatshuvud. Mangolden som syns i bakgrunden ska också planteras om i större krukor.
Mest imponerad är jag över persiljan, 'Gigante d'Italia', som redan är så här stor och fin. Den ska delas upp i fyra tuvor och planteras i en stor hink, tror jag. Persilja brukar ju vara ganska långsam att gro, men det kan man verkligen inte säga om den här sorten!
Mmm, så gott att bryta några små blad att lägga på mackan! Klorofyllpepp i miniformat, men lyckan är inte mindre för det:)
Persiljan som jag grävde upp ute i landet innan kylan kom, växer också fint och här tar jag en liten kvist då och då till maten. Nog är det otroligt! Det känns verkligen som året-runt-odling det här.
Likadant är det med mangold-plantan som jag grävde upp. Den bara fortsätter att växa och växa under högtrycksnatriumlampan i vår inglasade trappnedgång.
Några kronärtskocksplantor fick också komma in i början av januari. De är så vackra och ser verkligen glada ut över att ha blivit räddade från tjälen.
Keep calm and keep on gardening,
