tisdag 23 mars 2010

Rapport från varmbänken

Mus likviderad och ordningen återställd. Varmbänksbestyren har varit ovanligt våldsamma i år. Faktum är att jag under mina tjugo år som trädgårdsamatör aldrig tidigare har drivit min odlingsiver så långt som till mord! Visserligen bara en stor fet mus, men ändå. Dessutom ser nog musens familj och vänner det ur en helt annan synvinkel... En fälla får stå kvar, för säkerhets skull, för tänk om musen var medlem av något hämdlystet brödraskap av något slag?

Det är inte en mussvans! Det är sladden till stektermometern...

Det ser, alla motgångar till trots, trevligt ut i varmbänken som snällt håller en temperatur på runt 15 grader 20 cm ner i bädden. Persiljan har kommit upp och faktiskt hade musen inte lyckats hitta vartenda rädisfrö, utan glada rädisor tittar upp lite här och där!
Äntligen skönjer jag inte bara hjärtblad på spenat och rucola, utan också de riktiga!

Idag känner jag mig, så musmördare jag är, stolt och glad över mitt mod att utmana kung Bore och anlägga varmbänk under de sämsta förhållanden. Gick det den här vintern, ska det nog gå bra fler vintrar framöver! Till hösten ska jag dock gräva ur bänken i god tid och täcka väl. Det kommer att göra det hela bra mycket enklare.
Persiljan är uppe och rädisorna kommer som sagt lite huller om buller:)

5 kommentarer:

  1. Det var inte lite ... plantor! *ler*
    :)

    SvaraRadera
  2. Jösses vad fint det ser ut!! Jag längtar till nästa vår när jag har fått upp mitt växthus, som nu väntar i garaget på riktig vår...
    Tur att musen inte åt upp allt iallafall, ibland är de ju några riktigt glupska rackare. Vid vissa tillfällen är det bara bra att ha mord i sinnet:)

    SvaraRadera
  3. Vilken grönska du har i varmbädden, helt otroligt! :)

    SvaraRadera
  4. Mysigt at höra att dina rädisor kom ngr iaf. o så bra att du fick bort marodören, men passa på, för andra följer gärna den förstes spår. Försök hitta ingångshålet o täta igen det. Vi hade möss på "loftet" o de följdes alltid nya på nya- tills vi greja vid grunden o fann hål, som vi fyllde igen. De gick ner under grunden, upp i väggen, tvärs över hela vinden o bort till fällan o ibland, ofta,, hände att de åt upp o sen gick ut igen!!
    Hopplösa är de

    KRam Ninne

    SvaraRadera
  5. Vad härliga bilder du visar. Önskar att jag kunde börja så ute snart. Denna vinter är sååå lång och våren pausar igen. Ha en fin kväll/Gela

    SvaraRadera

Tack för att du vill använda din värdefulla tid för att skriva till mig! Dina ord blir till en källa av positiv energi och oändlig inspiration.

Dessutom skapar det lust att ge tillbaka av det allra viktigaste i livet - vänlighet och omtänksamhet.

Ställ gärna frågor, för jag delar gladeligen med mig av erfarenheter, medgångar och motgångar. Svar på din fråga får du här, för jag är vimsig och glömmer lätt om jag inte får svara på direkten:)